History Happened, and then the rest followed.

Josef var bekymrad. Hans son, Jesus, var något av ett lokalt problembarn, av sällat skådat slag. En dag kom föräldrarna till ett annat barn i bygden för att kräva svar från Josef. I föräldrarnas armar höll de en uttorkad och rynkig liten krake, som senast i morse hade varit deras glatt lekande son. Sonens plötsliga föråldring hade tydligen skett genom en förbannelse av Jesus. När pojken hade spillt vatten som Jesus samlat ska den senare ha tappat humöret och fräst: ”Se, nu skall du vissna som ett träd, och du skall aldrig bära löv, ge rötter eller frukt.”[1]

Olikt de flesta arga utbrott från barn, ska dessa ord haft en förödande effekt. Pojken (vars namn förblir okänt) ”vissnade omedelbart.” Hans föräldrar var, naturligtvis, bestörta och krävde svar från Josef: ”Vad är det för barn ni har som kan göra sådana saker?”

Den skrumpnande pojken var i alla fall vid liv, till skillnad från andra gossar som fann sig irritera den unge Jesus. En pojke som råkade smälla in i Jesus axel när han sprang nedför bygdens gata fick ett argt ”Du skall icke fortsätta din väg” och mycket riktigt, pojken ifråga föll sonika ned, stendöd. Återigen fick Josef besök av ett par förtvivlade föräldrar, som klagade: ”Du kan inte bo med oss i den här bygden med ett sådant barn. Du måste lära honom att välsigna och inte förbanna- ty han dödar våra barn!” När Josef förde vidare de förargade föräldrarnas klagomål till Jesus önskar de nog att han låtit bli, för omedelbart förlorar de arma stackarna synen. Förarga pojken Jesus på egen risk. 

Detta var bara några av de förbluffande historierna som spreds för cirka 2000 år sedan om den då nyss avlidne Jesus från Nazareth. De flesta i min generation har säkerligen barndomsminnen av det klassiska julspelet, där Jesus födelse i en liten lada i Bethlehem varvas med kontextuella detaljer om folkräkningar, besökande herdar och vise män. Julspelen byggs på en hopsnickrad bild av Jesus födelse i Bethlehem så som det berättats i Nya Testamentet. 

Jag säger hopsnickrad, för historien om Jesus födelse, så som den ofta gestaltas i modern tid, är inte en enhetlig historia från Bibeln, utan snarare två: två av evangelierna, Lukas och Matteus, beskriver Jesus första år i livet. Men även utöver dessa så finns det ett tjog små detaljer som faktiskt har sitt ursprung i antika kristna berättelser om Jesus och hans familj. Detaljer som kan antas vara ganska typiska och inte direkt iögonfallande (som att Jesus mor flydde till Egypten ridandes på en åsna) är inte saker som en lågstadielärare hittat på för att fylla ut scenen: det är minnen från länge bortglömda kristna sagor som aldrig fann sina hem i en kanonisk Bibel. Men historiker kan glädjande nog peka ut särskilda exempel för den som undrar!

Texten jag hänvisade till ovan är en särskilt iögonfallande historia som ger en väldigt underhållande (om något makaber) bild av en ung Jesus. Texten kallas ofta The Infancy Gospel of Thomas och tillhör en egen liten genre av så kallade infancy gospels, d.v.s. evangelium om Jesus som är särskilt inriktade på hans barndom. 

Historier om Jesus som barn är, när allt kommer omkring, inte fullt så vanliga inom den ”kanoniska” kristendomen. Som nämnt är det endast två av evangelierna som återberättar (med tydliga skillnader!) Jesus födelse och första år vid liv. Förutom en kort avstickare där han sägs ha glömts bort i Jerusalems tempel som tolvåring är det annars tämligen lite vi får veta om Jesus innan han så småningom gör ett namn av sig självt som en döpare och profet. 

Å ena sidan är denna avsaknad av generell info inte förvånande i sig, ur ett historiskt perspektiv: historia skrivs med facit i hand, och undantaget människor som föds in i ett system där de omedelbart har status (såsom kungligheter) är det få människor från det fjärran förflutna som vi har tydliga och historiskt trovärdiga berättelser om innan de är fullvuxna. Även biografier av personer vi är generellt välinformerade om, såsom kejsare Augustus eller Alexander den Store, tvingar historikern till en hyfsad mängd kvalificerade gissningar. 

Å andra sidan är det knappast förvånande att uppdiktade historier skulle börja cirkulera i de kretsar som pratade och predikade om Jesus. Människan tycks ta alla möjligheter hen kan finna att fylla tomrummen som uppstår ”mellan raderna”. Detta fenomen kan ses i modern tid inte minst i populärkulturella kontexter, där stora succéfilmer (såsom Star Wars) snabbt kan leda till en växande lista av uppföljare, prequels, spin-offs och tv-serier. Konsumenterna kan själva bidra till mediecirkusen, om än i en inofficiell kapacitet; gå bara in på Fanfiction.net och se hur många historier som cirkulerar baserat på ”what-if” scenarier eller en liten detalj ur en specifik scen ur valfri Harry Potter bok. 

Jag ser ingen anledning varför vi inte skulle förvänta oss något sådant ur vårat förflutna. Folk som tillhörde de tidigaste kristna grupperna hörde historier om hur deras frälsare skapade vin ur vatten och fick de lama att gå. Att historier om hans ungdomsår inte skulle cirkulera, och inte skulle erbjuda fantastiska rövarhistorier är med det i åtanke ganska självklart. Där evangelierna lämnade tydliga luckor kunde andra historier gro. 

Med det sagt är det viktigt att komma ihåg att vad vi kallar Nya Testamentet, som en fint hoppackad ”kanonisk” samling av kristna böcker, inte alltid varit det. Och som historiker är det även befogat att notera att det inte finn skäl att hävda att Nya Testamentet (härefter NT) oundvikligen skulle nå den form den har idag. De fyra evangelierna som utgör den första stommen av NT var långt ifrån de enda texterna som menade sig berätta den sanna historien om Jesus från Nazareth. 

Det finns andra märkliga historier än de som redan nämnts. I en text som på engelska kallas Pseudo-Matthew berättas det inte bara om Jesus första år, utan även om födseln av hans mor, Maria. När hon väl blivit med barn och slutligen fött sin son återkommer många detaljer som en modern läsare säkert skulle känna igen: en starkt skinande stjärna markerade platsen för Jesus födelse (som i denna historia beskrivs som en grotta) och vise män kom så småningom förbi för att visa sin uppskattning av underbarnet. Precis som i Matteus-evangeliet gick deras färd till Bethlehem förbi kung Herodes tron och, där som här, fick Maria, Josef och Jesus packa sig ner till Egypten för att undvika Herodes avundsjuka ilska, som slutade med blodbad för alla unga gossar i Betlehem (en historia som historiker med glädje har kunnat konstatera inte har någon som helst förankring i verkligheten). Mycket i Pseudo-Matthew känns igen. 

Men sen kommer drakarna. 

Någon gång under flykten till Egypten finner vi flyktingarna i en grotta där de hoppas kunna kyla sina trötta fötter. ”Och skåda, plötsligt kom flertalet drakar ut ur grottan” kläcker Pseudo-Matthew ur sig, med exakt inga svar på de otaliga frågor en läsare kunde ha ställt sig. Josef, Maria och deras tjänare är naturligt nog förskräckta, men den blott tvåårige Jesus ställer sig upp framför dem, och ”drakarna dyrkade honom. När de var klara med dyrkandet försvann de.” Jesus själv förklarar, på imponerande ordval för en tvååring, att hans förbluffade föräldrar inte bör se honom som ett litet barn, ”ty jag har alltid varit den perfekta mannen, och är det nu; och det är nödvändigt för mig att tämja alla typer av bestar.” 

Det är så väldigt enkelt att leva i nuet. Vad vi gör idag kan lätt förmodas vara kulmen på en lång process som oundvikligen nått nuet. Men det enda oundvikliga i kalkylen (såvitt jag vet) är tidens gång; allt det andra är resultaten av otaliga små processer, handlingar, önskningar och funderingar. För en modern troende skulle historierna om den draktämjande Jesus och Jesus barnamördaren kunna te sig obehagliga. Men spola tillbaka klockan 700 år eller så och dessa historier var, av att döma av de många handskrivna överlevande dokument som bevarat sagorna, väldigt populära i det kristna Europa. Det är ett kul huvudbry, att försöka förutspå vilka nya traditioner som framtida högtider kommer kunna erbjuda. Julspel med drakar låter för min del som en klar uppgradering. 

[1] Min egna översättning från engelska då, såvitt jag vet, det inte finns någon svensk översättning av denna tidiga kristna text. Samtliga texter som refereras till i denna text går att läsa i Ehrman, Plese The Other Gospels (E-book).